regn av tårars lätthet havet som folie mellan träden jag går
bortom handens
tystnad ska solen
vandra länge
skymmer bladen /
allt / vad kan
visa sig
långsamt öppnas
dagarnas pupiller
det mjukt
explosionsartade
ljuset
kanske finns det
ingenting att se
jag är mindre
närvarande här än
landskapet dess
blommor som ser
mig/ men hur
nära kan en
människa komma
och förbli/
människa /