|
jag läser noget sted att
alla hundar har rätt att
andas
trubbnosar med knipta
nosborrar
alla människor har rätt att
andas
där ovan jord, utan kors
och utan ros
jag funderar bara
jag vill bara veta
vad man har rätt till när
man är död
har man rätt till att bli
begråten
av fx sin far (om han
stædig andas)
att ens far græder så att
det rinner snor fx
snor in i hans mund och
att det med andningen blir
svært
|
när pappa är nybliven ungkarl för andra gången
är jag hemma hos pappa
det finns varken stolar eller bord
och väggarna gapar tomma
vi sitter på hans säng och måske er den där sängen nok
det kanske aldrig slår far att våra kroppar binder oss
samman
allt det der kød och det der blod
och att våra kroppar har brug for stolar och bord
men fars öga söker fäste och ur hans mund kommer ord i
mærklig följd
ögat får inte fäste på allt det hvide ja
väggarna och sängkläderna är hvide
jag tänker mig att fars öga måste få fäste på något ligesom
mit
fordi vi har svært at se på hinanden, øjnene -_-
så far river ut en affisch ur en tidning som jag fått välja ut i
kiosken
det är britney spears, hon har fittlåga byxor i lack
jag minns hennes mave som glänsande och våldsam
tar fram lite tejp och tejpar fast den på väggen bakom mig
som varit så vit och far sätter sig mittemot igen
jag minns det som att hans meningar är mer
sammanhängande
med britney der bagved
|
|
många år går
jag säger: nej. dig kan jag
välja bort.
och jag väljer bort honom
|
många år går og det synes mig som att det måske findes
kærlighed
i skammen i ögat
jeg undrar därför: er det kærligheden som kan lösa upp
skammen
en blik som er kjærlig og rettferdig
som de tyvärr säger i norge
den der blik er alt jag tror på
inte bara i stunder av förskräckelse
øjnene å och å
|
|
jag saknade en
regelmässighet
en regelbundenhet som
havet: brett och med
betydande djup
jag ville bli vaggad i
jämna vågor
inte de der ord i märklig
följd
timmarna och föremålen
hopfogade till
oigenkännlighet
till något som var
omöjligt att läsa
|
allt var alltid hopplöst i vårt hem
jag menar att det inte fanns någonting och att det aldrig
skulle finnas
en av köksstolarna gick alltid sönder
sitsen lös mot träbotten
den som satte sig fel föll handlöst rakt igenom
mamma menade att det var hopplöst att laga den där stolen
meningslöst
det fanns inget att ta sig till
bara hoppas att sitsen låg rätt
ritualer kan få en att känna sig som en människa
men att försöka hålla fast i möblerna för att de inte ska rasa
är inte en ritual
det är bara en konkret förtvivlan över sakernas tillstånd
en morgon när jag kommer ut i köket är köksbordet rensat
skålen med frukt, dagstidningarna, travarna med papper
brödsmulorna
kvittona, ja allt som alltid ligger där är bortplockat
mitt på den tomma bordsytan ligger ett urklipp med
rubriken:
Så många knivhugg klarar din kropp
hur många knivhugg klarar kroppen
er det noget du kan eller vill minnas
jag söker något som kan lösa upp skammen
jeg prøver arme og ben
sen prøver att göra samma sak igen
med de der arme och de der ben
|
|
läslighet bygger på ett
etablerat system av tecken
och bilder
ett samband föreligger
mellan mening och tecken
sproget er et billede af
virkeligheden och läsning
är ett sätt att tolka den
många år senare husker
jeg min mors ansigt
hvordan det såg ud når
hun ikke kunde genkende
mig
får djuren inte vara med?
fordi de inte kan läsa?
de mangler noget, de der
dyr
tommelfingre, fx
djuren är inte till för oss
att läsa
|
familjen är mer än bord och stolar
mer än sin fysiska plats
armarna och benen går att läsa
de der arme og de der ben
de ska göra samma sak om och om igen
jag menar att våra ansikten och våra armar och våra ben
är till för att upprepa sig
och att det finns en möjlighet i upprepningen
tummarna krävs för att tända ljus
och dra för gardinerna på kvällen
nusse nogens tinning langsomt
dække det der bord
vända bladet i en tidning
|
|
jag vill att det ska börja i
bilden av julen
i oslo i norge
de där sekelskiftshusen i
snön vid fjorden
långt bort från hamnen
förorterna staplas uppåt
himlen djupnar i blått
hvad med det. hvad med
det og det lange lyse hår
kan jag skriva om norge
om jag aldrig varit i
norge?
jag skojar bara
det er kun en joke
hvis du spørger mig, så
siger jeg bare: jeg tar
aldrig til norge
kender du den her sang:
se venedig og dø?
ja
ja.. så vet du alt om norge
förstår precis
de spiser kvikklunsj
det är alltid tisdag där
…..barrträd
|
må jeg bare spørge
har du nogen der læser dig?
er der nogen av de dina som kan läsa dig?
måske findes det nåd i viljan att läsa
men också i att låta bli att läsa det som inte är till för att
läsas
ett ansikte som vägrar upprepa sig
armar som vägrar göra om
ett slags nåd i att välja bort
|
|
nogen gang er mor
virkelig vred
hon tar upp en träslev och
slår min bror med den
så att den går sönder i två
bitar
det finns inget i vårt hjem
som har En Betydelse
träsleven att skrapa runt i
stekpannan med
jag vet simpelthen inte
hur jag ska läsa
en träslev eller en balja i
plast
|
|
|
når nogens ansigt falder
sönder i bitar
i to eller flere stykker
stannar läsningen upp.
ett ansikte som har gått i
bitar kan varken läsa
eller läsas
det er et ansigt af frygt
det er et ansigt som dödar
djur
av skräck för deras
oläslighet
|
viljan att bjuda in i ansiktet
att säga: kom in i mitt ansikte
växer fram ur ett ansikte som är helt
mor slår tinger i mange stykker
de får flera funktioner, eller inga alls
allt ligger på golvet, en keramikgumma i skärvor
huvudet är avskuret från kroppen och klistras dit igen i
efterhand
hun siger inte ett ord om det
varken mamma eller gumman
det er inte det, at jag føler frygt för det osagda
jag føler en djurisk skräck för det som inte går att säga
hvis sproget er et billede af virkeligheden, hvad er
virkeligheden sa
men tillbaka till det viktiga,
tillbaka till frågan
visste du någonsin vad som skulle hända som barn?
var du hungrig som barn
det verkar viktigt att känna en hunger
|
|
i mitt gula rum finns de
röda lårens ljud
jag føler en stark rädsla
för det egna brölet
så tungan svulmer och
slasker
runt i munden som är
stängd
|
|
|
att hungern är ett hål tror
jag att alla här förstår
jag føler en stark rädsla
för den egna hungern
det stämmer inte att jag
aldrig varit rädd för hål
mamma häller upp mjölk i
en kastrull
bryter i bröd
låter brödet slaske runt
och svullna upp till gröt
har du tänkt på hur
hungern känns om man
tuggar
jag lutar mig över
diskbänken
formar ryggen till en båge
som katter gör cirka
man får låta bli katter när
de äter säger mormor
jag går alltid fram till den
där katten och drar den i
svansen
en gång möter jag katten
på grusvägen och ur
kattens mun hänger en
mus
jag rycker musen ut ur
kattens mun
lägger den i grus ritar ett
kors med fingret där
|
har du tänkt på hur hungern känns när man ställer fram
bestick
gör fint med rutig duk och tänder ljus
tvingar det der kød og det der blod in i en stol
jag lutar mig över diskbänken
formar ryggen till en båge som katter gör cirka
|
|
hvorfra kommer de der
ord
det er ok m mig hvis de
holder op med det der
kommandet
om folk slutar att prata
med varandra
hold op med den der chat!
skal nogen højere magt
råbe fra himlen
…det sker ikke
det er som om folk,
pludseligt, ikke kan holde
op med at tale
med at skrive til hinanden
kan du godt lide når det er
stille og roligt?
når det er tavstheden der
bestemmer?
det kan jeg
|
när vi flyttar till mellanheden slutar jag att prata
kanske är det det bästa som hänt mor
jeg vet faktisk ikke
jeg holder min kæft
fordi jeg mangler ord
jag gräver efter ord i munnen
men det enda som finns är slem och smutsiga tänder
allt som skulle gå att säga
ja djupt begravet i slemmet
jag minns malmö hamn som en frygtelig plats
att skyarna jagar och att havet rasar och att måsarna skriker
men vi är ju på marken och vi är vilse
jag har ju bara sett havet en gång förut
men jag skiter i det där havet
det er lige meget med de der skyer
det är mer det att vi är vilse på marken
och måsarnas ljud
måsarna som alltid skriker i malmö
malmö som alltid är sveriges rövhål
rövhålets rövhål som alltid är malmö hamn
|
|
når en veninde fortæller,
at hun tabt sin telefon i
toilettet
så griner jeg højt
jeg ville ønske det var
mig
der hade pisset på min
telefon
det skulle faktiskt vare ok,
hvis nogen anden gjorde
det
bare telefonen er fuld af
pis
|
pis over det hele
|
|
vi måste prata om norge
|
|
|
jag håller min bror i
handen
min bror siger
jeg vil slet ikk holde den
der hånd
hej med dig, siger han
men det är först många år
senare
detta är när vi fortfarande
är i hamnen
jag tänker att de som lärt
sig att prata, att du har rätt
de slutar aldrig prata,
varför kan de inte bara
prata är inte detsamma
som att gräva fram ord
eller det ordlösa som
tränger fram av egen kraft
det finns en möjlighet i
ordens följd
fuglene har också ljud och
det finns fugler som har
ord
fuglene över fåglarna
jag menar det på riktigt:
det finns en möjlighet där
i följden
orden som ska göra
samma sak om och om
igen
förstår du vad jag far efter
|
min bror och jag vi kan verkligen skratta!
vi skrattar ofta och högt
ibland pekar vi på en gul lök
skalet från gule løg
och skrattar högt
jag tror att vi är nära
vid havet i rövhålet malmö
det är tredje gången jag ser havet
alla tre gångerna har jag sett hålet i havet
varje dag ser jag rövhålet malmö
vi borrar ner armbågarna i sanden
det är mest grus, om jag ska vara ärlig
det sitter araber med vattenpipor och bolmar tjockt
längs med havsranden, jag vet inte hur många meter
araberna har murat upp sina kroppar ja de sitter så rakt
jag menar att det är nåt fint
jag menar att våra kroppar ska bygga en mur mot havet
och fjortisar med kilo täckstift solar brösten
och så jag och broren med våra armbågar
det är inget särskilt jag vill med den här storyn
den säger inte någonting om något
det har hänt mycket i malmö
är möllevången en busshållplats nu
jag har för mig att du sagt det
det handlar om att bygga bort rövhålet med allt man har
bryta upp naturen med stenar och pinnar
malmös natur som är ett rövhål
det har ju hänt mycket men rövhålet är kvar
kanske är det det som gör ont att se
och därför som jag inte åker dit
|
|
jag menar att malmö är
sveriges utkavlade rövhål
och alltid kommer att vara
det
och att det är det som
sorgen ligger i
alla dessa handlingar som
är förgäves
och att en sorg mangler
ord
|
|
